Jag har varit galet slarvig med inläggen jag skulle skriva hela december känner jag.. Men nu skriver jag iallafall dagens haha, det är alltid någonting! Har några att ta igen, det lär väl komma så småningom, det är bara att hålla utkik ifall ni är intresserade. Ajaaa, nogbabblat om det!

Vad jag alltid har med mig, oavsett vad, är min mobil, min plånbok (med busskort, bankomatkort osv i) och lypsyl. Det har jag ALLTID i fickorna, vart jag än ska. Sen brukar jag alltid ha med mig min väska också, eller nästan alltid, och där har jag alltid massa onödiga och kanske lite nödvändiga grejer hehe.

Sen när vi ändå är inne på det, har jag alltid på mig ett halsband där det står "Virgio Pijano", det kanske ni inte visste? Det var länge sen jag fick det, och jag har aldrig tagit av det. Det är helt rostigt typ, men jag kan liksom inte ta av det haha.. Men jag ska istället tatuera in "Pijano" på handleden, och då kanske halsbandet ryker! ;) När det blir är dock inte bestämt haha..

Jag har även alltid ett armband på mig, som jag fått av min bästa vän. Och så har jag alltid hårsnoddar.. Det var väl typ det jag kom på för tillfället, alltså vad jag alltid har med mig. Vet inte vad jag tänkte när jag skulle skriva ett inlägg om det här..!? Haha, menmen, det blir väl bra.

Tyvärr blir det ingen show för oss på Blåkulla idag, fast Pijano förtjänar ändå att bara ta det lugnt och ha kul, eftersom han var så duktig igår! Man blir ju väldigt sugen på att utvecklas mer och mer efter något sånt här, men jag måste tänka på hur jag lägger upp träningar. För jag känner min häst så väl, och för mycket likadant gör att det bara blir sämre tillslut.

Så nu tar vi det lite lugnt med showträning tills vi får något nytt att träna inför, men självklart kommer vi träna lite trickträning och så ändå då och då :) Någon dag i veckan max, och mer från marken än uppsuttet tror jag, det finns mer variationsmöjligheter från marken. Sen ska vi även dra igång med inkörningen igen, så det får bli ett delmoment i träningen från marken också!

Annars satsar vi på ridningen nu, då tävlingarna snart drar igång! Jag, och vad jag tror min häst, är så jäkla taggad! :) Det börjar troligtvis redan nästnästa helg med en Pay&Jump på Runsten, isåfall hoppar vi 1 m. Pijano måste klippas snarast, han ser ut som en isbjörn haha! Sen måste vi prova både hoppsadeln och en ny dressyrsadel snarast också. Fixa på lovet?

Ja, det är väl så läget är just nu! Och psst.. det här var ett tidsinställt inlägg hehe.


Jag & Pijano i somras.

Idag (eller igår, eftersom klockan är efter 12) åkte vi ju till Märsta för att ha inledningsnumret på Märsta Ridklubbs luciashow. Resan dit gick hur bra som helst, Pijano stod blixtstill och skötte sig utmärkt - som han brukar. Väl framme red jag fram ganska länge, eller började med att longera så han skulle bli av med lite överskottsenergi. Han var hur duktig som helst och höll hela tiden full fokus på mig, med undantag för när det kom in en shettis och han blev livrädd för den haha ;) Töntig han är, rädd för ponnysar hahah!

När det var dags för numret blev Pijano dock lite nervös och spänd.. Men det gick bra ändå, han fick ta den tiden han behövde på sig och jag är galet stolt över honom. Jag trodde inte han skulle vilja lägga sig på sidan bara sådär inför ändå rätt mycket människor. Han var väldigt duktig, det var något som tog lite längre tid än planerat, men herregud, jag är somsagt hur stolt som helst över honom!

Film finns ju i inlägget under, men här kommer även lite bilder från dagen :)

Bingo, en stor skäck som alltid är med i Stjärnornas Hoppning på sthlm horse show, känner nog dem flesta igen :) Han vann detta året, med vem det nu var..? Velvet kanske? Men iallafall, visste ni att min mamma faktiskt var medryttare på honom förut. Och jag red honom också lite ;) Dock var det.. 2008, men han var med då också hehe. Och året innan det. Han är en riktigt veteran i globen med andra ord. Så duktig så!



Och en riktigt mysig häst i vardagssammanhang också. Stooor och stark, men snäll =) Min mamma var ju inte ridvan, men vi red ut och så utan större problem. Jag hade nästan glömt det, men påmindes nu på Horse show när vi såg honom där, lika fräsch som när vi red honom! :) Här får ni lite bilder!


Jag & Bingo.


Mamma & Bingo, Jag & älskade Q.


Lillesyrran Maya red också Bingo hihi


Bingo & jag igen :)

Här kommer lite svar på frågor :)

Han ser ganska stor ut, hur hög är han egentligen? ^^
Svar; Haha, stor är han inte, men han var rätt krallig i somras hehe.. I passet står det 156 cm, men jag tror han är någon centimeter mindre :)

Så man får rida barbacka på Berga i alla fall? :)
Svar; Nej, inte ännu iaf :) Men jag snackade med Leffe som är stallchef och fick tillåtelse eftersom det var träning inför show, och jag inte direkt kan åka iväg till en annan anläggning för att träna på att rida barbacka haha.. :p

När han stod på Lennatsnäs, var det Anna P som var stallchef då? ;D
Svar; Ah, det var det.

vad tycker du om att ha hästar på bädd?
Svar; Jag har bädd nu, men alla hästar funkar inte på det. Det har inte min heller gjort förrän nu. Anledningen till att jag testade det var för att han, oavsett hur mycket torv och spån jag än la in, alltid skrapade runt allt så han var tvungen att ligga på golvet i princip haha. Bädd fungerar utmärkt nu, och jag sköter den väldigt bra så den inte ska bli äcklig. Han har alltid rent, nytt underlag över bädden.

Hur kommer det sig att du stårr på hagbyholm? Har du bott i sigtuna eller hur kommer det hela sig?
Svar; Jag står inte där längre, Pijano bor med mig på skolan =) Men nej, jag har aldrig bott i Sigtuna. Han stod i Kungsängen, men vi ville flytta honom snabbt och då fanns Hagbyholm, vilket bara är avfarten efter där vi stod innan. Så han flyttade dit. Jag fick långt att åka, men det var det värt :) Hagbyholm var underbart verkligen!

Vi fyra var bästa vänner, och jag undrar verkligen hur det kunde bli som det blivit. Vi hade sagt föralltid, men såklart - inget varar föralltid. Men det känns ändå konstigt att det blivit så här. Nu finns bara du kvar Pijano, den tiden då det var alla vi fyra, känns nästan som att den aldrig funnits. Sjukt, det känns verkligen sjukt.

Jag har haft praktik i ladugården idag, började 05:30 och slutade 17:15 typ. Dock hade jag lång lunch + arbetsmiljö och säkerhetslektion emellan passen. Direkt eftermiddagspasset gick jag och åt middag och chillade lite, sen tänkte jag gå ner till stallet och showträna, trots att jag egentligen inte hade någon ork alls.

Mockade, fixade höpåsarna och kraftfodret och upptäcker sen att det är hoppträningar i ridhuset resten av kvällen. Shit vad jag blev irriterad, att jag inte tänkt på det innan. Så Pijano fick vila, trots att han verkligen inte borde gjort det! Fan också. Vi måste verkligen träna.. Men ah, det får väl lösa sig. Nu måste jag fundera ut en lösning bara haha..

Fick idén HÄRIFRÅN, när jag klickade runt på lite olika random bloggar (kollakolla, feeet länkning blev det också givetvis, eftersom idén var hennes!) och var bara tvungen att testa haha.. Alltså att smsa 118100 och fråga "Vem är Virgio Pijano?"

Det här fick jag till svar hahah!


Jovars, det stämmer väääl? Eller vad säger ni? ;)

Sen var jag ju bara tvungen att vara ego och fråga "Vem är Emma Csendes?", och då fick jag det här till svar: "Emma Csendes är en tjej på 16 år som gillar hästar. Framför allt gillar hon såklart hennes vita fina Pijano. Emma bor i Stockholm". Hahaha, jag veeet att dem googlar och att det inte är svårt att leta rätt på kanske, men ändå - coolt ju ;)

I slutet av sommaren 2009, var nog den värsta tiden för både mig & Pijano. Han var skadad, och jag var med om en allvarlig olycka och låg inne på sjukhuset. När jag väl fick åka hem, ville jag ju direkt åka till stallet för att hälsa på Pijano, trots att jag inte orkade gå mer än ett par meter utan att vara helt utmattad och var helt öm i hela kroppen, det var ansträngande att andas och så vidare..

Pijano fick ju bara vila, och gick då i en stooor sommarhage med en annan häst. Det var ganska långt från stallet till hagen, men jag såg honom på en gång stå där längst bort och beta, och bara det gjorde att jag mådde bättre. Jag linkade fram med hjälp av mamma, och när vi kommit halvvägs hör jag ett gällt gnägg, och jag kommer ihåg att jag tänkte "Tänk om min häst gnäggade sådär när han fick syn på mig..". När jag tittade upp såg jag att Pijano stod med huvudet högt och bara stirrade. Sen hörde jag ett gällt gnägg igen och förstod först då. Att det faktiskt var min häst som gnäggade.

Jag hade aldrig hört honom gnägga innan det, varken till mig eller annars heller. Jag fortsatte halta framåt och nästa gång jag tittar upp var Pijano helt plötligt vid grinden av andra sidan hagen. Där stod han och släppte inte mig med blicken. Jag fick fram hans namn och då gnäggade han igen, och igen. Nästan lite desperat. När jag var framme vid hagen sjönk jag nästan ner på marken, av utmattning, och Pijano bara la sitt huvud i min famn och suckade. Jag vet inte hur länge jag var där med honom, och han bara ville vara nära mig, och hela tiden stod precis intill mig, la huvudet på min axel och lämnade mig inte.

Det kanske inte låter som nån jättestor grej, men för mig var det, och är fortfarande, det största som hänt mig och Pijano. Efter den dagen förändrades allting mellan oss. Och det var den dagen jag bara visste, att jag ville vara med honom för alltid, att jag älskade honom mer än allt. Det var den dagen han trotsade allt som var i hans principer, och det var den dagen jag bara kände kärleken. Och varje liten detalj från dagen sitter kvar i mitt minne så tydligt, och det tror jag att det alltid kommer göra.


Bild från den dagen, den dagen då kärleken kom fram på riktigt, för första gången.