Läs detta inlägg först, om ni inte redan gjort det, för det här är en fortsättning på det inlägget. Börjar från 1 januari 2010 nu, och skriver fram tills nu i princip.

Precis i början av året började vi tävlingarna, vi satsade mycket på hoppningen fram till sommaren. Pijano fick även en del inspelningsuppdrag och uppvisningar. Så det hände väldigt mycket under våren för hans del, men han verkade tycka det var kul. I början iallafall..


Pijano blev även finare och finare i dressyren.

Vi tävlade hoppning på lokal nivå, och även lite pay&jumper. Resultaten var ganska jämna, dessvärre aldrig riktigt klockrena, även om rundorna ibland kändes riktigt bra. På lokaltävlingar red jag nästan varje tävling 90 & 1 m. Han var felfri i ALLA 90, men vi har faktiskt inte en enda felfri runda i 1 m, inte en enda. Resultaten ser väl ut så att en tävling hade vi 13 fel (tre rivningar + ett tidsfel), typ två tävlingar 8 fel (två rivningar) och resten av alla tävlingar 4 fel (rivning endast, han har aldrig stannat). Tyvärr har vi haft sån otur..


Trickträning fortsatte vi med, och han lärde sig på våren att buga utan att jag höll i benet ordentligt.

Dressyren tränade vi en hel del på, och började träna på kandar, vilket gick mindre bra i början haha. Men vi tränade dressyr typ varje vecka, och utvecklades väldigt mycket! Vi flyttade även från Hagbyholms Stuteri under våren, till ett litet privatstall i Knivsta - nära Mälarkliniken, som faktiskt inte ens hade ridhus.. Men nu hoppade jag fram lite väl mycket haha! ;)

Det hände så mycket under våren, och jag har ingen koll på bilderna från då, så det skulle bara bli helt osammanhängande om jag försökte förklara mer ingående. Men vi tävlade somsagt ofta i hoppning, och tränade hårt i dressyr, hoppning och trickträning. Under våren gjorde vi stora framsteg, som nya rörelser i dressyr, högre höjder + mer tävlingsrutin i hoppning, och nya showtrick. Pijano lärde sig buga bra, kompliment, och en heeel drös med "små-tricks". Jag red honom rätt mycket i repgrimma, även utomhus, och ibland i halsring och även helt utan utrustning. Vi hade väldigt roligt under våren tillsammans. Men även en del bakslag, givetvis. Men så är det väl alltid, antar jag.

Jag åkte lite motvilligt på en dressyrtävling igen, en LA:4 dessutom, då hade vi somsagt bara startat två LB:1 med skitresultat innan. Och all träning hade gett resultat - utan tvekan. Vi fick 66,8 % och placerade oss 2:a, och jag kunde verkligen inte få in verkligheten i min skalle. Jag var så himla chockad. Efter det, kom glöden för dressyren.

Vi tävlade även i working equitation, vilket gick huuur bra som helst, har ju skrivit om WE lite längre ner hehe ;) Vi kämpade på med hoppningen, men det gick faktiskt sämre och sämre på tävling, men bättre och bättre på träning. Det var lite surt sådär.


Dressyrträning med kandar.


Under vintern/våren la sig Pijano ner för första gången, när jag bett honom om kompliment. Notera panikslaget haha. Sen gjorde han det tyvärr inte mer än några gånger då och då, och alltid kastade sig upp då också. Jag släppte det där med att han skulle ligga ner efter ett tag då han bara blev stressad och ändå inte lärde sig det på kommando.


Ridning utan utrustning i snön! :)




Hopptävling..!


Msv-WE, 59 % tror jag vi slutade på, 3:a.


LA:4an, när glöden för dressyr kom fram ;)


Hopptävling igen.


Hoppträning för Erik Berggren.


Pijano började biffa på sig och se ut som en riktigt dressyrpålle..!



Det hände somsagt väldigt, väldigt mycket under våren. Vi hann även med landslagsmönstring och har gjort massa helknasiga grejer, men det skulle ta hundra år att sitta och skriva allt, så tyvärr måste jag bara ta med våra största utvecklingar liksom.

Sommaren 2010 var iallafall den bästa tiden i mitt liv. I början av sommaren var jag dock lite nedstämd, för att det "inte skulle" bli som jag ville. Jag skulle igen inte få ha Pijano på större delen av sommaren.. Men däremot skulle jag få köpa honom efter sommaren, och jag räknade ner dagarna, varje dag. Jag var orolig varje dag att hans förra ägare skulle ångra sig, eller att vi inte skulle ha råd, eller att han inte skulle gå igenom igen - som när jag skulle ta honom på foder osv. Jag kunde sitta och grina utan egentlig anledning för att jag var så orolig för att något skulle gå fel.

Men, Pijano fick typ ett sår/bitmärke/brännmärke/insektsbett på ryggen, precis där sadeln ligger, och fick enligt veterinär inte ridas med sadel på resten av sommaren i princip. Då blev det lite ändringar..

Lite bilder kommer här igen!




Hoppade lite i repgrimma ett tag hehe ;)






Började träna på övningar med Pijanos löst från marken.






Stegran tränade vi lite på, och han blev jätteduktig! ;)

Allt ändrade sig, som jag skrev tidigare. Pijanos förra ägare bestämde sig för att sälja Pijano till mig på en gång ifall han gick igenom besiktningen. Jag var så galet nervös när vi hade bokat tid inne på kliniken för besiktning. Det var hemskt, jag fick hemska tankar i huvudet om att han inte skulle gå igenom osv. Jag önskade över allt annat att han skulle bli bara min bara. En tanke som ändå var så overklig för mig. Att han kanske skulle bli min, på riktigt, för alltid.



Detta var dagen innan veterinärbesiktningen. De sista bilderna från tiden som Pijano hade en annan ägare än mig, det sista som tagits någonsin på Pijano med en annan ägare alltså =)

Pijano gick igenom besiktningen. Och jag kunde bara inte tro att det var sant, och det gör jag fortfarande inte ibland. Jag kan ibland glömma att han faktiskt är bara min nu. Vi skrev över honom redan samma kväll som besiktningen. Och efter den dagen fanns det inget som hette dåligt under resten av sommaren. Jag var hos min häst heeela tiden och bara älskade mitt liv haha :)


Första dagen som ägare till min livs drömhäst.


Red barbacka resten av sommaren, pga såret på ryggen.


Vi började träna väääldigt mycket löst från marken, och utvecklades ÄNNU väääldigt mycket mer.

Här kommer massa bilder på lite olika grejer vi hade för oss ;)











Det blev inte jättemycket hoppning under sommaren, och inga tävlingar förutom i början av sommaren. Sen kunde han ju inte ha sadeln. Men den sista tävlingen innan "uppehållet", var en nationell Msv, som vi placerade oss 2:a!! Det var ett perfekt "avslut" alltså :) Men under sommaren hade vi fullt upp med för det första, massa bus i skogen, på ängar, fält och vägar. Sen ridning barbacka i massor, både "riktig" träning, och i halsring, repgrimma osv. Sen tränade vi nästan varje dag löst från marken, och Pijano lärde sig massor av nya saker.

Inkallningar, skicka iväg honom, sidepass, löslongering osvosvosv lärde jag Pijano, helt löst då. Jag hade bara ett spö som hjälpmedel, jag hade aldrig honom på lina eller så, utan han fick alltid vara lös. Det var då han gav allt, när han ändå kände att han var fri och inte satt fast. Vi fick ett starkare band än vad jag trodde var möjligt faktiskt. Jag kunde börja jobba på samling och hans form från marken, utan att ens ha minsta kontakt med honom. Han gick dit jag ville och gjorde det han lärt sig på små, små fingervisningar endast.

Jag fick dock tankarna tillbaka till att lära honom ligg. Och försökte, men bestämde mig för att ge upp om han inte lagt sig efter en vecka. För jag visste att han förstod vad jag ville, och det bara var så att han inte vågade lägga sig ner..


Här försökte jag få honom att lägga sig ner. Det var nääära, men han la sig inte.


Men dagen efter.. Jag grät av lycka vid det tillfället kan jag säga :')


Jag kunde förresten börja rida med sadel igen, och självklart började vi med hoppningen igen! ;)


Vi tränade lite allt möjligt igen haha =)

















Pijano lärde sig ligg på en gång, varje träning gjorde han framsteg, och låg kvar längre och längre. Vi lärde oss massa nya trick, hann med några hoppträningar innan flytten, och red dressyr och njöt av slutet på sommaren. Sen började jag på Berga, och Pijano flyttade med mig. Men vad som hänt här nu under hösten och vintern, får ni senare, när terminen är slut.