Har fått detta som önskeinlägg många gånger, min & Pijanos historia. Jag måste dessvärre korta ner den otroligt mycket för att ni ska orka läsa, för det är en riktigt lång och krånglig historia haha..

Iallafall, jag provred Pijano den 6 december 2008, då stod han på Lennartsnäs Säteri i Kungsängen. Ingenting gick rätt på provridningen, det gick verkligen hur dåligt som helst hehe.. Men Eva, som ägde honom, tyckte att vi passade jättebra tillsammans och trodde att vi skulle kunna utvecklas tillsammans. Så ja, jag började rida honom kanske två dagar i veckan. Jag skrittade mest ut i början, eller red lite "dressyr" i ridhuset för hans ägare.

Vi hade otroligt mycket pass jag bara vill.. glömma haha. När ingenting fungerat, och säkerligen både jag och Pijano känt att vi verkligen inte passar tillsammans. Han bara sprang, vägrade stanna när jag bad honom, och började göra diverse olika galenheter när han inte fick som han ville. Han dominerade mig heeela tiden, både i ridningen och från marken. Han kunde absolut stegra sig för att gå emot mina hjälper, ifall han var på det humöret. Han kunde absolut vända rumpan till mig i boxen, bita mig och vara riktigt.. elak faktiskt.

Men jag kämpade vidare, och det har varit blod, svett och tårar - bokstavligt talat. Jag kan inte räkna hur många det slutat med att jag storbölat över Pijano, blivit helt galen psykiskt eller fått mina fingrar sönderryckta/dragna, så att det blödde från.. typ alla fingrar. På uteritter stack han okontrollerat majoriteten av alla uteritter.. Jag var rädd för att rida honom ute med andra ekipage, för jag var hela tiden rädd för att tappa kontrollen..

& hoppa, det var något vi båda älskade från start. Fast hade väldigt delade åsikter om hur det skulle utföras.. Pijano ville dra som en blådåre, hoppa i hopp om att det går vägen och sedan rusa allt vad han hade, även om det skulle innebära att han går omkull i svängen, i princip. Hans förra ägare hoppade honom på skarpare bett, men jag betslade aldrig upp från tränsbett, och fick då även gå den riktigt, riktigt hårda vägen till mötes. Ja, det hände faktiskt då att jag var rädd på riktigt. Det gick inte att stanna honom när han väl drog, det enda man kunde göra var att styra honom rakt in i väggen med huvudet före.

Det finns otroligt många helsjuka historier, men dem kanske kommer någon annan gång. Jag hoppar lite framåt iallafall. Vi tränade dressyr för hans ägare Eva då och då, sen hoppning för Erik Berggren. Och för varje hoppträning gjorde vi riktiga framsteg, hindren och svårighetsgraden höjdes. Erik var otrolig på att ta fram våra bästa sidor och komma med tips. Det är nog han som gjort att vi tagit oss över "tröskeln". Och det är jag otroligt tacksam för.


En av de första bilderna på oss tillsammans, här på en dressyrträning, Lennartsnäs -08.


Dressyr hemma i ridhuset på Lennartsnäs.


Uteritt, Lennartsnäs.


Första hoppbilden på oss, när vi hoppade för Eva.


Från samma träning som ovan.




Nu har vi hoppat fram en bit, men vi stod fortfarande på Lennartsnäs. Här bilder från en hoppträning för Erik Berggren.


Våran tävlingskarriär startade här! På hemmaplan, en pay & jump - 80 och 90 cm. Vi var felfria i 80 och hade 4 fel i 90.

Sen flyttade våren/sommaren -09 någongång till Hagbyholms Stuteri i Sigtuna. Då hade vi utvecklats en hel del i dels våran relation och ridningen. Men.. Det var ju inte direkt harmoni och kärlek, det var det nog inte. Jag ville nog tro det, men.. Jag vet inte. Vi jobbade iallafall vidare på allting, åkte och tränade för Erik i hoppning lite, tränade dressyr för Eva. Sen började vi även lite smått med working equitation, som gick lite fram och tillbaka haha.. Vi hade på Lennartsnäs då testat på WE en gång innan. Vi hann med två tävlingar, en hopp och en dressyr innan Eva skulle ha Pijano resten av sommaren i princip. Då åkte han genom land och rike, vidare ner till Österrike och sen tillbaka haha..


Vi på galoppbanan när vi nyligen flyttat till Hagbyholm.


Vi tränade mycket lydnadsövningar hemma i ridhuset.


HAHAHAH! Tränade buga för första gången, men sket i det efter den här gången haha..


Första lokaltävlingen, 90 cm - felfria! :)


Första dressyrtävlingen, en lokal LB:1, vi fick 55 % och kom typ sist, men jag var asnöjd haha..

Pijano var borta i princip hela sommaren, och jag saknade honom jättemycket då faktiskt. Jag hade förberett hela boxen, skurat hela, lagt in ny mjuk bädd, fyllt krubban med morötter osv tills han skulle komma tillbaka. Efter han kom hem skulle han vila i en vecka, sen skulle jag ta med honom på ett ridläger och även ta honom på foder. Men inget blev som det skulle då..


Pijano hade precis kommit hem och vi hade en helt annan relation typ.. Han stod lös i stallgången och vi bara mös och hade det underbart han och jag.


Skulle skritta honom under vilan, och testade då att rida med repgrimma. Han hade aldrig gått med det förut, och alla var övertygade om att han såsmåningom skulle börja sticka iväg och kasta av mig haha! Men det hände aldrig..

Vi skulle besiktiga Pijano innan ridläget, och det var nog ingenting som stod rätt till.. Han var halt på både böjt och rakt spår, och även givetvis vid böjning då. När veterinären skulle böja hans ben sjönk hela han ihop av smärta, så ont hade han. Även i princip hela ryggen. Jag blev helt förstörd av det och tårarna bara rann. Jag stod med honom och lät honom beta i timmar, och tårarna slutade inte rinna. Veterinären trodde att det var överansträngning + mer, och han skulle behöva vila i minst 3 veckor. Pijano har haft massa problem som unghäst, och så, men det här gjorde ju såklart att jag inte kunde ta honom på foder.

Två dagar efter besiktningen råkade jag ut för en allvarlig olycka, och låg inne på sjukhus. Ganska lägligt skulle man kunna säga haha.. Efter tre veckor kunde jag precis börja rida lite försiktigt igen, och Pijano fick sättas igång försiktigt. Vi började om, med andra ord. På såpass kort tid ändå, hade vi tappat väldigt mycket båda två. Sen var det ett till problem.. Med hoppningen, men det tar jag inte upp här. Men vi började om från början med först igångsättningen, och sedan hoppningen. Vi började då hoppa för en hopptränare som kom ut till Hagbyholm, Caroline, och började på 50 cm och höjde sedan 10 cm varje hoppträning. Samtidigt tränade vi dressyr och WE förfullt också. Jag hade då tagit Pijano på foder, efter vi gjort om en ny besiktning efter dessa tre veckor och han varit nästan helt frisk.


Den här bilden är tagen efter vårat största "moment" i våran historia, det var den här dagen allt förändrades mellan oss. Det var den här dagen jag insåg att min högsta dröm var att vi skulle få vara tillsammans föralltid. Det var den här dagen jag kände hur mycket jag faktiskt älskade Pijano. Kanske berättar någon annan gång om vårat "moment", orkar inte nu..


Ett av de första passen av igångsättningen..


Det gick dock snabbt framåt, eftersom vi börjat sammarbeta och förstå varandra på ett helt annat sett. Dock vet jag inte hur långt emellan det var dessa två bilder haha.


WE-träning.


Vi började träna lite på trick här någonstans också, stegra på bilden.


Bugan tränade vi på rätt mycket, och det gick framåt.

Sen när Pijano var igång, började tävlingar och ordentlig träning. Vi mötte mer framgång än motgång nu, och det finns otroligt mycket härliga minnen från den här tiden måste jag säga. Vi började träna mycket på vad jag då kallade "horsemanship", trickträning, träning från marken, ridning i repgrimma och halsring. Samtidigt som hoppningen gick superbra, och dressyren framåt!


Vi tog oss ut på dressyrbanan igen, en LB:1 igen. Det kändes sååå mycket bättre än första dressyrtävlingen, men ändå fick vi bara någon procent högre än tidigare, och då blev jag riktigt besviken. Så struntade i dressyren efter det, jag tyckte det var tråkigt och min häst tyckte det var ännu tråkigare..!


Hoppträningarna gick bara framåt, och vi kom upp på höjd av 1,30 innan året var slut :)


Ridning utan träns, tränade vi på någon gång under vintern.


& massa övningar från marken, vilket var lite av min nya "passion"..

Det blev december och vips hade vi firat ett helt år tillsammans. Sen blev det ett nytt år, 2010. Då var vi precis i toppform och tävlingarna startade redan första veckan av det nya året för oss, hopptävlingar på 1 m.

... oooch så kommer fortsättningen om ett tag! Detta var alltså lite kort (ja, kort) om 2008-2009. 2010, som precis börjar närma sig sitt slut, har vi nått otroligt långt på. Detta året är ett väldigt speciellt år för mig, tack vare Pijano. Men det får ni läsa mer om.. senare!