SKRIVET: 2010-12-10, kl 17:30:00 | PUBLICERAT I: Emmas inlägg
Om det skulle brinnaDet här kommer bli ett långt, lite speciellt inlägg om brand i stall, läs om ni har lust, annars struntar ni i det :) Jag är bara sugen på att skriva av mig just nu haha. Och vissa av er gillar ju långa inlägg.. =)
Vi hade brandmän här igår och hade teori + praktiskt, hur man förebygger brand och agerar om det händer osv. Det var intressant och lärorikt, men det var en grej som blev en rätt stor diskussion - hur man agerar om det brinner i ett stall. Många av oss elever, som har egen häst, hade väldigt olika åsikter än vad brandmännen hade.
Det var en kvinna som jobbade som brandman, som jag pratade med ett tag själv. Hon gillade själv hästar, därför snackade vi lite bränder i stall alltså. Hon sa att om det brann i tex mitt elevstall, är det FÖRBJUDET för mig att gå ner och försöka rädda hästar. Jag håller med om att hennes argument var rätt bra, alltså, om jag går in i ett brinnande stall, lägger brandmännen all fokus på att få ut mig, och det tar längre tid att få ut hästarna. Människor kommer alltid före djur, sa hon. Finns det dock inga människor i fara, kan dem snabbare rädda hästarna.
Men sen sa honom även att om jag trots allt försöker rädda hästarna, är det inte bra av andra anledningar heller, då räknar jag inte med att jag kan typ dö då haha, och det sa hon var bland annat var att jag inte hade kunskap om bränder (så, sant så) och därför skulle det vara svårare för mig att få ut en häst ur stallet. Men där sa jag lite emot, faktiskt. Jag menar, det är klart att det är större chans att min häst går ut med mig än med en helt okänd person, fast han har panik. Han litar mer på mig än någon annan människa, det är bara ren fakta. Med andra hästar är det ju en annan grej, men jag tror att det är större chans att jag får ut min häst ur ett brinnande stall än en brandman faktiskt.
Hon frågade mig om jag skulle trotsa regeln att gå in och rädda min häst ifall stallet brann, och jag behövde inte ens fundera en sekund på det, utan svarade att jag självklart skulle rädda min häst. Då sa hon att det var mina kompisars skyldighet att hindra mig, ifall dem såg min påväg in i det brinnande stallet. Hon sa att mina närmaste vänner skulle göra det. Men det tror inte jag, för min närmaste vänner känner mig. Jag skulle aldrig kunna förlåta en vän som mot min vilja hållt fast mig när jag ville rädda min häst, och han sen dog i branden. Jag skulle skylla det på den personen för all framtid, även fast det inte var dens fel, och den personen skulle få leva med att ha inte bara orsakat en hästs död, utan förstört hela mitt liv.
Jag skulle aldrig inte försöka rädda min häst, det är väl ändå rätt självklart? Min häst är mitt liv. Förlorar jag kärlek, förlorar jag något. Förlorar vänner, förlorar jag en hel del. Men förlorar jag honom, förlorar jag hela mitt liv. Han är den jag behöver mest, och jag skulle inte ha någon livsgnista kvar ifall han försvann. Därför skulle jag offra mitt liv för att försöka rädda honom, om det skulle behövas. Jag skulle hellre dö med att ha försökt, än med att leva med att inte gjort det. Det låter sjukt, men så är det. Och det gäller självklart inte bara min häst, utan min familj och dem jag älskar också. Jag är sån person, jag skulle i en krissituation inte bara kunna stå där.
Om det brann i stallet, och en brandman sa åt mig att stå kvar medan han räddade hästarna, skulle jag inte heller kunna göra det. För jag kan inte lägga på ett så stort ansvar på brandmannen, att om min häst inte överlevde, då skulle det alltid kännas som hans eller hennes fel. Jag vet mycket väl att dem gör vad dem kan, men jag är som jag är. Jag skulle inte heller kunna leva med att min häst dog i en brand, folk frågar "Fanns det inget man kunde göra för att rädda honom?" och jag svarar "Jodå, men jag stod bara där", det är så självklart för mig att det finns inte. Jag kommer aldrig ändra mig, vad det än kommer för argument mot mig, jag skulle göra allt för att rädda min häst, oavsett situtation - för han är hela mitt liv, och min liv är inte värt utan honom.
Vi hade brandmän här igår och hade teori + praktiskt, hur man förebygger brand och agerar om det händer osv. Det var intressant och lärorikt, men det var en grej som blev en rätt stor diskussion - hur man agerar om det brinner i ett stall. Många av oss elever, som har egen häst, hade väldigt olika åsikter än vad brandmännen hade.
Det var en kvinna som jobbade som brandman, som jag pratade med ett tag själv. Hon gillade själv hästar, därför snackade vi lite bränder i stall alltså. Hon sa att om det brann i tex mitt elevstall, är det FÖRBJUDET för mig att gå ner och försöka rädda hästar. Jag håller med om att hennes argument var rätt bra, alltså, om jag går in i ett brinnande stall, lägger brandmännen all fokus på att få ut mig, och det tar längre tid att få ut hästarna. Människor kommer alltid före djur, sa hon. Finns det dock inga människor i fara, kan dem snabbare rädda hästarna.
Men sen sa honom även att om jag trots allt försöker rädda hästarna, är det inte bra av andra anledningar heller, då räknar jag inte med att jag kan typ dö då haha, och det sa hon var bland annat var att jag inte hade kunskap om bränder (så, sant så) och därför skulle det vara svårare för mig att få ut en häst ur stallet. Men där sa jag lite emot, faktiskt. Jag menar, det är klart att det är större chans att min häst går ut med mig än med en helt okänd person, fast han har panik. Han litar mer på mig än någon annan människa, det är bara ren fakta. Med andra hästar är det ju en annan grej, men jag tror att det är större chans att jag får ut min häst ur ett brinnande stall än en brandman faktiskt.
Hon frågade mig om jag skulle trotsa regeln att gå in och rädda min häst ifall stallet brann, och jag behövde inte ens fundera en sekund på det, utan svarade att jag självklart skulle rädda min häst. Då sa hon att det var mina kompisars skyldighet att hindra mig, ifall dem såg min påväg in i det brinnande stallet. Hon sa att mina närmaste vänner skulle göra det. Men det tror inte jag, för min närmaste vänner känner mig. Jag skulle aldrig kunna förlåta en vän som mot min vilja hållt fast mig när jag ville rädda min häst, och han sen dog i branden. Jag skulle skylla det på den personen för all framtid, även fast det inte var dens fel, och den personen skulle få leva med att ha inte bara orsakat en hästs död, utan förstört hela mitt liv.
Jag skulle aldrig inte försöka rädda min häst, det är väl ändå rätt självklart? Min häst är mitt liv. Förlorar jag kärlek, förlorar jag något. Förlorar vänner, förlorar jag en hel del. Men förlorar jag honom, förlorar jag hela mitt liv. Han är den jag behöver mest, och jag skulle inte ha någon livsgnista kvar ifall han försvann. Därför skulle jag offra mitt liv för att försöka rädda honom, om det skulle behövas. Jag skulle hellre dö med att ha försökt, än med att leva med att inte gjort det. Det låter sjukt, men så är det. Och det gäller självklart inte bara min häst, utan min familj och dem jag älskar också. Jag är sån person, jag skulle i en krissituation inte bara kunna stå där.
Om det brann i stallet, och en brandman sa åt mig att stå kvar medan han räddade hästarna, skulle jag inte heller kunna göra det. För jag kan inte lägga på ett så stort ansvar på brandmannen, att om min häst inte överlevde, då skulle det alltid kännas som hans eller hennes fel. Jag vet mycket väl att dem gör vad dem kan, men jag är som jag är. Jag skulle inte heller kunna leva med att min häst dog i en brand, folk frågar "Fanns det inget man kunde göra för att rädda honom?" och jag svarar "Jodå, men jag stod bara där", det är så självklart för mig att det finns inte. Jag kommer aldrig ändra mig, vad det än kommer för argument mot mig, jag skulle göra allt för att rädda min häst, oavsett situtation - för han är hela mitt liv, och min liv är inte värt utan honom.
Kommentarer
Postat av: Carolina
Det är nåst intill omöjligt att ens gå in i ett stall som står i lågor. Min pappa såg en gång att det rykte en bit bort så då åkte han dit. Då var det ett stall som brann. Han ringde brandkåren som inte kommit dit ännu. Han kan ingenting om hästar och är livrädd för dom men försökte iallafall gå in i stallet då han hörde att hästarna levde. Men han kom inte närmare än ca. tio meter från stallet då det började brännas rejält på huden och så har han svår astma och fick svårt att andas. Jag skulle självklart också försöka rädda mina hästar så gått jag kunnat, hade inte heller kunnat leva med att inte ens försökt.
Postat av: Anonym
passande inlägg med tanke på vad som hände idag! :(
8 hästar brann inne på botorps ridskola tror jag det var "/
RIP alla hästar som dog <3
Trackback
