Simba är en gul, liten ponny jag träffade när jag bodde upp hos en familj i Sala. Jag blev kär i honom direkt, och ägnade största delen av dagarna till att gå runt i hagen och fota honom. Sen efter ett tag fick jag börja rida honom lite lätt, han var väl egentligen lite svår för mig - jag var inte så duktig på den tiden ;)
Han stressade upp sig och spände sig väldigt lätt och drog iväg i full galopp flera gånger och jag hängde som en vante utan någon som helst kontroll, haha. Men jag älskade honom ändå, trots att han stack mest hela tiden. Men tillslut började jag förstå mig på honom lite bättre och då lugnade han sig faktiskt.

Han hjälpte mig igenom mycket den lilla hästen. Detta var under en period i mitt liv som jag mådde väldigt dåligt, och det var tack vare honom jag orkade mig igenom dagarna. Det var även min första "riktiga" erfarenhet av privathästar, innan jag träffade honom hade jag bara ridit på ridskola på ridläger och sånt, så han lärde mig väldigt mycket på alla sätt och vis.

Jag har varit uppe och hälsat på ett antal gånger sen jag flyttade därifrån, och när jag hade utvecklats mera i ridningen och red honom så visade det sig att det döljde sig en riktigt trevlig och väldigt ridbar ponny under all päls. Han är riktigt, riktigt fin och jag saknar honom något enormt ♥