Mitt dröm-mål med Pijano var att lära honom att ligga ner på kommando. Helt ärligt trodde jag att det var omöjligt, för det har varit en omöjlighet för Pijano i hela hans liv. Han har tränats i trickträning innan jag började rida honom, men det har varit omöjligt att lära honom att lägga sig ner. Han trivdes helt enkelt inte med att ligga ner. Han är en sådan häst som vill ha full koll på allt hela tiden, och jag hade aldrig sett honom ligga ner vare sig i boxen eller i hagen. Men ett par gånger för länge sen, när vi tricktränade i ridhuset hände det att han kastade sig ner från kompliment och rullade i panik för att sedan kasta sig upp igen. Allt gick så fort att jag då knappt hann reagera.

Sen slutade han bara med det också, han kunde buga och kompliment bra, men la sig aldrig ner. Och jag använde aldrig någon metod som pressade honom eller så, och han bjöd inte på det själv heller. Så jag trodde att det skulle förbli ett dröm-mål, helt seriöst. Jag såg bilder på mig med en annan häst liggandes med huvudet i min famn och önskade av hela mitt hjärta att det någon gång skulle få vara jag och Pijano. Det var verkligen min högsta dröm. Men samtidigt var det så långt borta, från Pijanos principer att lägga sig ner. Och jag skulle inte tvinga honom, så jag tänkte "Äsch, skitsamma om han lär sig eller inte, vi får träna andra trick istället", typ.

Men en dag, la han sig ner. Jag hade i ett par dagar försökt få honom att bjuda på det, utan minst framgång. Men sen bad jag honom bara om kompliment och helt plötligt låg han där i kanske en millisekund. Och då var det som att tiden stannade för mig. Han slängde sig upp på en gång och tårarna bara rann ner för mina kinder. Jag var så chockad, på riktigt. Han rullade sig inte eller något, utan la sig ner. Visst, han kastade sig upp på en gång men jag var så lycklig att tårarna rann. Och det är sällan jag gråter.




Den dagen, då hoppet kom på riktigt.

Sen träningar efter, la han sig igen, och igen. Och han låg kvar någon millisekund längre varje gång. Och en dag kom jag på vad det var för kommando, och han la sig ner tre-fyra gånger på "kommando". Han slängde sig alltid upp i panik typ, men jag var så nöjd. För jag höll aldrig fast honom eller tvingade honom till något, utan han la sig på helt fri vilja. Sen lärde han sig ligg på endast kroppspråk, alltså utan att jag rörde honom och så småning om kunde jag börja klappa honom och så, och han låg kvar lite längre.

Jag ville lära honom ett kommando för "upp", och var då snabb innan han hann resa sig upp att ge kommando. Tillsist lärde han sig det också, och det gjorde att han låg kvar längre och längre. Tillsist var han helt trygg med att ligga ner och låg då gärna kvar. Han ville gärna lägga sig, och jag provade även på andra ställen än ridbanan, på gräs och i boxen, vilket också funkade. Sen har vi bara utvecklats och i nuläget kan han ligga och sova mer än gärna hur länge som helst i min famn. Ibland vill han inte ens resa sig upp.

Det kan vara 10 ekipage i samma ridhus som galopperar runt osv, och han ligger ändå helt tryggt tills han får kommando för att resa sig. I dagsläget kan jag springa runt honom, smälla med spöt runt honom, ta sats och hoppa över honom, lyfta alla ben och huvudet som att spela död, osv, utan att han rör en min. Jag kan inte förstå att det är sant, faktiskt. I somras la han sig för första gången på kommando och nu.. Nej det är otroligt i mina ögon. Det högsta målet har vi uppnåt, och nu känns det som vi kommer kunna klara allt haha. Min fina häst. <3