SKRIVET: 2010-11-23, kl 21:27:30 | PUBLICERAT I: Emmas inlägg

Dagens ridpass

Skuttade lite i ridhuset, dock blev det bara ett räcke på typ en linje mittemellan på medellinjen och snett igenom.. Aja, orkar inte förklara haha! Hade plastbommar, såna som man kan lyfta med ett lillfinger nivet..? Och inga hjälpbommar, för att göra det lite svårare iallafall.

Satte först upp det till ett lite högre kryss, som jag sedan höjde ännu lite mer, det blev ju inte så högt, trots att bommen låg på kanske 1,55 m - och sen rakt ner på marken alltså. Det gick superbra, Pijano hade ju liksom inget val än att hoppa precis i mitten av hindret, och då fick vi till superbra språng! :) Hoppade kanske 4 språng på krysset, och efter det gjorde jag om det till ett räcke. Då låg räcket på kanske 90 cm, Pijano hoppade perfekt.

Tog ett par språng på det innan jag höjde upp räcket, då låg det på kanske 1,10. Det är ju efter en meter jag verkligen måste börja rida.. Pijano och jag känner varandra så bra att vi bara hoppar annars utan att tänka typ. Men efter en meter är ju min lilla hästs kapacitet slut i princip, så då måste jag rida. Det är ju inte så att jag åker häst annars, men hahah. Men tog iallafall tillbaka alldeles för mycket - sämst jag är! Åh! Så han var i, och bommen föll självklart eftersom dem inte väger någonting. Och efter det attackred jag istället och la honom alldeles för stort, så då åkte bommen igen. Berömde mig ängel till häst massor, han gjorde ju precis som jag sa till honom, han ville verkligen göra rätt, bara att han har en ringrostig ryttare på ryggen stackarn! :(

Men sen blev jag lite irriterad på mig själv och fokuserade helt på min ridning, och då hoppade han så jäkla klockrent. Jämn galopp i hela anridningen, riktigt tryck i språnget med massor av luft, och sedan balans efteråt. Då slutade jag, för att han hade ju varit perfekt hela ridpasset, bara att det tog några språng för MIG att komma på hur jag skulle rida hehe.. Han är ju en sån häst att han vill massor, men han kan verkligen inte bedömma avståndet själv på lite "större" hinder, och då ligger allt på mig, verkligen allt. Jag måste rida och lägga honom PERFEKT på hindret för att han ska klara det. Det är av den anledningen som jag max har hoppat 1,20 utan tränare, och då när jag känt mig riktigt säker på att jag lägger honom perfekt - för annars kan det bli så himla fel! Utan att Pijano är dum eller så, utan för att han helt enkelt inte kan lägga till en extra växel.

Men var så himla glad över min underbara häst idag haha! :') Finare och bättre går inte att hitta.. Ringde mamma och skröt massooor om min prins, som tur var höll hon med om att han var bäst hehe.. ;) Det är ju faktiskt mammas lilla ängel också hihi. Och snacka om vilken skillnad det blivit på honom.. Kan knappt tro att det är samma häst som jag började hoppträna för snart två år sedan.. Helt galet.. Min häst är helt enkelt världsbäst. ♥


Bild från en träning hemma i somras (travhoppningsserie - detta hinder ligger på kanske 1,25 m).. Gud vad jag saknar sommaren förresten, allt kändes så himla lätt då.. Det var verkligen då man levde livet, det inte fanns några problem och allt bara var underbart.. Sommaren 2010, tiden i mitt liv typ :(


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0