Ja, igår då.. Alltså, jag har fortfarande svårt att hitta rätt ord för det passet. Från början till slut, var han så himla underbar. Han ansträngde sig till sitt yttersta, och tyckte det var kul. Det var för första gången jag kände att jag bara behövde sitta där och le, vara stolt över min underbara häst. Det kändes som han dansade fram, han var så jäkla underbart fin igår, jag kommer inte kunna beskriva den känslan. Det här var det första ridpasset, nu får jag bara hoppas det kommer fler i framtiden. För det här ridpasset gör att åren av kämpande, bakslag och besvikelse som funnits, bara liksom.. inte existerar mer. Ett litet ridpass har gjort alla oändligt många timmar med bråk mellan oss att verka obetydliga.

Red dressyr i ridhuset, först all form av "grundridning" jag kunde komma på, men det fanns INGENTING att trimma på. Pijano var helt perfekt redan på en gång. Så då började jag trycka på dem svåraste knapparna, för att hitta något att jobba med, och tro det eller ej, allt det satt också..! Jag blev rätt chockad om vi säger så. Seriebyten på både rakt och böjt spår, småsmåsmå volter i förvänd galopp, galoppiruetter, galoppslutor, piaff, och några steg passage.. Herregud..

Pijano är ju inte heeelt igång, eller jo det är han, men jag har struntat i att raka honom igen, eftersom vi ändå inte har tävlingar inplanerat nu och det är så jäkla kallt, så han blir trött lite tidigare än vanligt när han verkligen fått jobba (annars blir han i princip aldrig trött, han är som en duracell-kanin, bara går och går och går...) så jag ville ändå inte pressa på honom för mycket. Men rent ridbar-mässigt känns han nu redo för att börja trimma byten i varje och passage på riktigt. Han "kan" ju byten i varje, och han "kan" ju passage. Men det är inte "korrekt". Takt, schwung, balans och form sitter verkligen inte. Därför har jag valt att inte lägga upp svårighetsgraden tills han hittat allt det, att han bär sig själv i balans hela tiden. Och det gjorde han igår.

Så bad om byten i varje, men bröt när han bytit kanske 3-4 gånger, då jag inte vill tappa något. Samma med passagen, red kanske allt som allt under passen ca en kortsida bara, oftast bara lite steg här och där, för att han inte skulle tappa bärigheten, formen och takten. Helt otroligt duktig var han.

Efteråt, när allting suttit bättre än det NÅGONSIN gjort, allting, så hade jag ändå inte ridit honom speciellt länge. Så red igenom ett Msv-program. Han tog inte ett enda "felsteg" under hela programmet. Aldrig någonsin har han gått som han gjorde igår. Han kanske gick.. hälften så bra när vi vann en MSV-we på 68,8%.. Så tänk om det hade varit tävling..?

Jag har somsagt inga bra ord, men jag kan säga att efter jag gjorde sista halten på programmet, började tårarna rinna. Efter allt jobb, all tid med blod, svett och tårar bokstavligen, som jag lagt på min halvgalning till häst, fick jag min belöning för igår, av honom själv. Igår gav han mig allt han hade, och en sådan känsla har jag aldrig känt förut, aldrig. Jag är fortfarande chockad.


Gammal bild.. <3